Ja, den förb dj-vla P-datorn slog om. Det hade ju varit trevligt om ägglossningsstickorna också gjorde det.
Men nej.
Jag testar och testar men stickorna visar en tom d-vla cirkel. Om det slagit om. Om LH-hormonet drar iväg så får jag se en smiley. En f-cking dj-vla smiley, men det händer inte. Och kära vänner. Det här är INNAN det ens har tagit fart. Jag får liksom inte ens börja den här resan och det som sätter stopp är min egen kropp.
Min kropp saboterar för min längtan och önskan. Det är som att allt har gått i baklås och jag börjar bli mer och mer övertygad om att för mig blir det nog inga barn. Min kropp är gammal, uttorkad och kommer inte att producera någon avkomma.
Det får mig att vilja lägga mig i fosterställning och gråta, men nä, se vi ska jobba och åka på familjetillställning och flytta. Det går inte. Imorgon är en ny dag. Enligt alla ägglossningsberäkningar är fönstret för ägglossning den här månaden över för min del, men jag fortsätter att testa. Jag vill inte tro, även om jag gör det, vill inte ge upp, vill inte tro att min kropp inte kommer att klara det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar