f*ck

Alla dessa dagar. Ingen ägglossning.
Alla dessa test. Ingen ägglossning.

Jag får inte ens börja göra det här. Jag får bara vänta och vänta.

Ringde kliniken och blev till slut uppringd av läkaren på väg hem till min syster i lördags. Han sa att han inte vet varför jag inte fått någon ägglossning, men i nästa cykel ska jag komma in till dem och bli scannad, äggblåsan mätt och sen ska jag få en spruta så att det lossnar som det ska.

När vi lagt på började jag stortjuta där bakom ratten. Stortjuta och köra bil på motorväg går inte riktigt ihop. Så jag fick köra av och gråta ut vid en Sibylla och prata med bästa M i telefonen. Hon grät också en skvätt.

Shit... lite läskigt, men skönt att det finns saker att göra.

Att efter veckan från helvetet och det samtalet hade jag svårt att hitta energin att verka lycklig och glad tillsammans med min familj. De verkar oroliga för mig.

Jag vill bara gå och lägga mig i fosterställning. Helst tillsammans med Glitter och bara försvinna från världen tills den dag jag faktiskt är gravid. För vad händer om jag inte har någon äggblåsa. Vad händer om jag inte har några ägg? Vad händer om mina äggledare är helt igenkorkade? Vad händer om min livmoder inte är som den ska?

Jag vill bara sova mig igenom allt och vakna lycklig på andra sidan. Kan man få det?