söndag 22 november 2009

Min inre röst är syndig

Det fanns en tid när jag gärna var mittpunkten på dansgolvet. Glittret på festen. Flörtade med allt och alla. Drack som en hel karl och rökte som en borstbindare. När jag tränade varannan dag och jag vet att det fanns tider när jag även var en player. Minst två killar åt gången. När jag hade en älskare som cyklade två mil i regnet för att träffa mig.

När jag sa sanningar som inte borde sägas, när jag var på vippen att köra in i parkerade bilar på min cykel, när jag försökte övertala ett par vänner om att jag faktiskt bodde i tvättstugan. En tid när jag var rolig, dynamisk och emellanåt kanske lite patetisk.

Den där människan var det ett tag sedan jag såg. Nu är jag den som går ut och beställer en Ramlösa. Jag är den som står och himlar med ögonen kl 00.30 för att alla nu har blivit så korkade att det inte går att föra ett normalt samtal med dem. Jag är den som är lite stel i ena hörnan av dansgolvet, som inte alltid är ett dansgolv. Och som inte självmant börjar prata med andra. Jag är den där som är lite tystare och som faktiskt tänker att det nog är dags att gå hem och sova.

Jag har blivit tråkig. Shit vad jag är tråkig.

Nuförtiden vågar jag inte flörta öppet. Jag äter mig fet och trött och osexig på godis och chips. Det enda fokus jag har är att jag nästa månad ska slippa använda mensskydd.

Emellanåt är det som att jag inte ens längtar efter barnet längre. Jag längtar barar efter att plussa på ett graviditetstest. Det är mitt mål och jag är målinriktad.

Igår drack jag 2 glas vin. Jag var rejält lullig efter ett. Det var så skönt att få glida in i den där avslappningen som bara alkohol kan ge. Ikväll har mina inre röster pratat med mig. De har sagt åt mig att gå ut. Gå på krogen. Gör dig snygg. Drick drinkar. Flörta hejdlöst, dansa som att det inte finns någon morgondag och se till att få älska natten lång med någon yngling som kan bekräfta att du är det kvinnligaste av det kvinnliga.

Min inre röst har begärt att få vara en prinsessa, en glad lycklig sprudlande och framförallt onykter prinsessa.

Som vill omfamna hela världen och känna sig vid liv.

Istället tar jag en penicillintablett och ett chips till och går sen och lägger mig.
Tyst på dig dumma inre röst. TYST! Jag kan inte sova när du pratar sådär.

2 kommentarer:

  1. mnaahh... du får va en prinsessa här så länge då :) Jag ser ju att du är en -särskilt när du säger aj! när nu sätter dig på dynan det ligger ett popcorn under. Klen tröst kanske. Men fint att du vill krama hela världen -den kramas tillbaka! Kram.

    SvaraRadera
  2. Kära frk Vilja! Du är inta alls tråkig...bara full av längtan!
    Kramar Anna franmitthjarta.wordpress.com

    SvaraRadera