r a s t l ö s h e t

Det kryper i mig. Kliar under huden. Inget är sådär precis som jag ville ha det.

Allt är lite obekvämt och det finns en tanke som jag levt med ett tag nu. Uppbrott. Att bara bryta mönstret jag hamnat i som inte tar mig någonstans. Jag känner inte att jag utvecklas på jobbet. Jag upplever inte att jag rotar mig mer i Malmö. Mitt kärleksliv är dött, om man inte undantar Glitter. Och en liten helt oskyldig flört.

Men jag har just köpt en lägenhet och jag försöker skaffa barn. Själv.

Samtidigt som jag går och fantiserar om att dra iväg och jobba i Afrika eller hitta ett fantastiskt jobb i Berlin, Schweiz, Oslo eller var som helst där det går att få ett fantastiskt jobb för mig.

Men just nu är jag bara så less och rastlös på hela min situation och att jag faktiskt inte ser någon väg ut. Det är nog det. Inlåstheten som får mig att vilja slå mig lös till fullo. Hur kommer jag att uppleva ett liv med barn då? Kommer jag att känna mig ännu mer inlåst? Eller är det jag som sätter begränsningar för mig själv nu?

Release me.

Se där, en annan tanke och nu en sextanke.

Godnatt