Jahapp

Lite bakis. Eller tja, jag har ju varit vit sedan ett halvår tillbaka så bakis är väl fel uttryck. Jag lider i alla fall av den delen av bakis som beror på att man gick och la sig alldeles för sent och sen gick upp alldeles för sent, men ändå inte sovit tillräckligt. Det är söndag. Det är 1 november och ute är det grått. Jag befinner mig i den där stiltjen som infinner sig när man har haft MASSOR att göra och det sedan plötsligt tar slut. poff borta

Det är som ett vemod som sänker sig över tillvaron. Ett stort "jahapp"

Jag antar att det är så söndagar i november bör vara. Grå, lite kulna, dammsugning på agendan och ett jahapp.

Imorgon drar veckan igång. Imorgon är det överlämningen av nycklarna till gamla lägenheten och den är då officiellt inte min längre.

På tisdag är det dags för nästa besök till kliniken. Jag har nu ätit mina hormoner i tre dagar, men inte märkt någon större skillnad mer än att magen är lite svullen kanske. Det jag ska göra på tisdag kan göra lite ont och jag märker hur jag går och är lite nervös för det. Lite nervös för att de ska hitta något som är fel, samtidigt som det kanske är bra om de gör det, för då kan man hantera det. Som det är nu är det ju mest en gissningslek. En slump. Precis som det alltid är när man gör barn, eller hur?

En slump att man träffar de människor man gör när man gör det. En slump att man förälskar sig i en människa och går till sängs med dem. En slump att det tar just då. Jahapp, så blev en ny människa till.

Samtidigt är det mindre lyckad slump för andra. Prinsen kom inte ridande på den vita hästen, kanske har jag fel attityd till kärleken. Fel uppfattning om vad det är som ska hända och jahapp, så var jag ensam.

Egentligen är jag en sån där människa som inte gillar slumpen. Den gör mig frustrerad. Jag vill ha kontroll över det som sker. Slumpen är oftast inte förknippad med något positivt. Jahapp, så var man tvungen att byta lampa i bilen. Eller jahapp, så hade man trampat av klacken på skon.

Så här i bakistecknen den här grå söndagen så tillåter jag mig faktiskt att vara lite grinig för att slumpen inte spelat mig i händerna. Minns så väl när min mamma sa till mig att jag var "född med silversked i mun" och syftade på saker jag kämpat för som en blå. Och jag fortsätter att kämpa. Betalar dyra pengar för det som andra får utan att ens vilja, utan stora kärleken att dela det med.

Jahapp, då var det dags att dammsuga då.

Jahapp.