Vet ni vad jag verkligen inte verkar gilla? Jo, att vara bortrest, jobba intensivt, resa hem och komma in i min tomma lägenhet. Ingen som frågar hur jag haft det. Ingen som fyllt på kylskåpet.
Ingen att dela upplevelsen av Mini med.
Min förtjusande Mini som i den här veckan öppnar ögonen. Som nu väger mer och tar upp mer plats än fostervattnet i min mage. Som med stor sannolikhet skulle överleva utanför min kropp nu (gud förbjude).
Efter september får Mini följa med när jag behöver resa. Vi kommer att vara en enhet Mini och jag. Tja, vi ÄR redan en enhet. Ibland önskar jag bara att den enheten var lite större.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar