Komplimanger

När jag väl var gravid och den här resan blev på riktigt allvar gick jag in i en kris. Nu ser jag ju tydligt vad den berodde (beror?) på. Jag har identifierat mig med jobbet så mycket och nu svek jag allt det för att följa mitt hjärta och önskan om ett barn. Vem var jag att svika alla för att göra det?

Nåväl. Min barnmorska tyckte att jag skulle prata med en psykolog om alla mina tankar och det var ett riktigt smart drag kan jag säga. Sedan en tid tillbaka har jag pratat med A, en äldre kvinna som inte jobbar med annat än kvinnor och deras relation till sina barn. Hon är fantastisk.

Idag har jag varit och pratat med henne. Och hon började med att ge mig en komplimang över hur fin min mage har blivit. Senare under samtalet kommenterade hon hur fin hon tyckte att min bola är jämfört med många andra bolor hon sett.

Och nog funkar smicker. As komplimanger idag tillsammans med kollegans sambos komplimnager igår har fått mig på ett strålande midsommarhumör. Trots förkylningen och det faktum att jag måste packa.

Jag var bra på det förr, och jag ska bli bra på det igen. Min midsommar ska jag ägna åt att ge alla komplimanger jag bara kan. Härligt att sprida glädje!

Så riktigt god och glad midsommar på er alla mina kära bloggvänner. Jag är så innerligt glad och tacksam över att ni finns i min tillvaro.

Hoppas att allt fäster som det ska, att sillen är god och att solen kommer att lysa på er från klar himmel hela långa helgen. Nu ska jag packa min alkoholfria öl och åka till landet.

KRAM!



min bola