Advent

Jag älskar julen. Har alltid gjort. Det är en så skön högtid tycker jag. Kanske för att den i princip alltid firas på samma sätt, så att man lätt kan slappna av i det. God mat, familjen. Dessutom fullkomligen älskar jag att köpa julklappar. Visst är det lite stress, men också roligt att få skämma bort sina nära och kära. Jag har dessutom en förkärlek för att julpynta. Inte för att jag pyntar hysteriskt, jag väljer ut det jag gillar och gör det. Som nejlikor i apelsiner. Åh vad det luktar gott och är dekorativt.

Min mamma har dille på tomtar. Tror att min syster en gång i tonåren kunde räkna till inte mindre än 70 tomtar i huset. Jag är inte överförtjust i dem, men en och annan har flyttat hem till mig. I fredags och lördags kväll pysslade jag upp stjärnor, slingor och tomtar hemma. Mys mys, men det finaste ändå var Mini, som med stora ögon fick syn på tomtefamiljen på kökshyllan, pekar med knubbigt finger och säger: "Titta!"

Eller med tindrande ögon står under stjärnan i sovrumsfönstret med armarna uppsträckta.

Hur han lägger huvudet på sned och pratar med tomten som står i köksfönstret.

Och mamman får lust att pynta varenda liten vrå, bara för att ungen ska få upptäcka julen.

Hur gör ni andra med typ ettåringar? Julgran eller inte? Jag kan för mitt liv inte bestämma mig.