Jag blev uppvaktad och vacklade lite. Det är ju så skönt med smicker. Men mer än så kunde det inte bli. Och det är jobbigt jobbigt jobbigt när man inser att nej, det var inte den här famnen jag trött kunde få vila i heller.
För vissa dagar. Somliga dagar. Så skulle det vara så skönt att bara få luta sig lite mot den där själsfränden en stund. Ni vet. Han som envist vägrar kliva in och ta plats här i min tillvaro.
Nej nej, kamma håret, torka tåren och räta på ryggen. Jag har världens finaste kille i mitt liv i alla fall.
En riktig kärleksbomb.
åh jag tänker att han komer dyka upp. Jag vet inte när, hoppas inom 10 år. Hoppas. Även med största kärleken i livet så vill man ju ha lite av den näst största. Balans. Och ja, superskönt att inte behöva fatta alla beslut själv. Samtidigt väldigt skönt att slippa kompromissa.. :)
SvaraRaderaÅ, jag tycker du är duktig som ändå dejtar och känner efter. Jag vågar inte. Eller jo, jag vågar, jag har träffat en fin kille men problemet är att jag tror jag är mer intresserad än vad han är. Tror iaf. Få se. Det känns för jävligt. Jag vill liksom dig också trött få LANDA i någons trygga famn en vacker dag(eller så snart som möjligt helst!)
SvaraRaderaYevonde, ja, slippa kompromissa är ju det stora plusset med att vara ensam. Jag behövde återhämta mig bara efter att ha umgåtts med min mamma en vecka. Att vara sambo känns oöverskådligt ur det perspektivet. Att dela beslut om Mini är nästan otänkbart.
SvaraRaderaAnonym, ja den där trygga famnen de där dagarna när verkligheten är lite för nära. Det hade inte varit helt fel.