lördag 5 november 2011

Så mycket bättre

Just nu borde jag vara på kalas i Norrköping, men det är jag inte. Min ekonomi tillåter inte såna utsvävningar för tillfället.

Istället sitter jag i soffan bänkad framför Så mycket bättre. Förra säsongens Så mycket bättre missade jag helt. Det var mitt i Minis kolikperiod och han skrek främst på kvällarna. Och mamman ja hon blev ljudkänslig och såg länge på TV utan ljud med Text-TV på.

Så förra årets Så mycket bättre hade jag inte mycket relation till.

Ikväll så pratade de om Anna Lindhs död och det griper mig så. Jag träffade henne en gång och hon gjorde stort intryck på mig. Det är verkligen tragiskt att hon inte längre finns bland oss. Och Eva Dahlgrens känsliga musik drog igång den där sorgen i mig igen.

Och så minns jag en dag på savannen i Afrika. Min assistent/livvakt sitter och jobbar inne på vårt kontor. Vi sitter vid varsitt bord. Rygg mot rygg. Han är 2 m lång och från Dinkastammen. Han har jobbat som livvakt åt den högste i gerillan och varit barnsoldat sedan han var 14. Vi känner inte varandra så väl ännu och det har varit lite oroligheter utanför campen.

"You had a foreign minister called Anna didn't you?" säger han plötsligt.
"Yes"
"She was murdered. Stabbed in open daylight in the middle of your capital."
"Yes"
"She was shopping without her bodyguard"
"Well" började jag fumligt förklara, hur berättar man för någon som är uppvuxen i krig att hos oss skjuter och knivhugger vi inte våra politiker eller varandra sådär till vardags. Jag gjorde ett taffligt försök och så avbröt han mig.

"You will not join her destiny."

tystnad

"You have me."

Och under det dryga året jag var där så gjorde de där orden mig ofta trygg. Han skyddade mig ofta utan att jag förstod det förrän efteråt. Och också ofta på kloka sinnrika sätt. När han var i närheten var det få som vågade sig fram till mig och ingen utan att först prata med honom. Vi skrattade ofta, mycket och hjärtligt.

Ibland chattar vi på Facebook. Han tycker att Mini är så fin.
Man skulle kunna skriva en roman bara om hans liv.

Afrika är fantastiskt, med en sådan assistent blev det så mycket bättre.

3 kommentarer:

  1. Så vackert och gripande, lite mjukt ludd lägger sig i hjärttrakten.
    Fint att du delar med dig!

    SvaraRadera
  2. Underbart skrivet, och det får mig att jag längta till Afrika! Tack för det ömsinta inlägget!

    SvaraRadera
  3. Åh, tack för de fina kommentarerna!

    SvaraRadera