fredag 25 november 2011

Tack!

Jag vill passa på att tacka för alla fina gratulationer jag fick av er igår. Ljuvligt!

Dagen firades som sig bör, mysmorgon, bjudlunch och tårta på jobbet. Kvällen spenderades i telefon med familjen. Med min ena syster pratade vi barnförsök, det här med att kämpa. Hon har följt båda serierna på TV ingående och hör sig ofta för hur det går för mina vänner.

Och så säger hon till mig: "Så alldeles underbart att du har din Mini" och ja, jag är så tacksam för det. Varje dag är jag tacksam för det. Ljuvliga levnadsglada unge.

Men det bästa är att det är inte bara jag som är tacksam. Mormor och morfar ser honom som ett bonusbarnbarn. Creme de la creme. Mamma berättade hur hon fått höra att hon strålade av lycka efter att ha varit här en vecka och att hon menade att det var tack vare Mini. Även mina systrar njuter så mycket de kan av honom. För att inte tala om deras män. Min ena svåger var här i ett helt annat syfte och spenderade då en halv dag med att bara umgås med Mini. För att inte tala om Minis kära unga vuxna kusiner. De fullkomligen avgudar sin lilla kusin. Och mina vänner, mina kära vänner, som öser kärlek över honom. Och fina N som passar honom en dag i veckan. Ibland misstänker jag att hon lätt skulle göra det gratis, för de verkligen gillar varandra de där två.

Och så funderar jag på det här med att vi är egoistiska som vill ha barn. Hur kan det vara egoistiskt att bidra med sån glädje till världen?

Nej, mer ungar i världen, mer glädje och tacksamhet. Fler födelsedagar att fira och mer kärlek till folket!

TACK!

2 kommentarer:

  1. Grattis i efterskott :-)

    Och frågan är väl just den - varför är vi _mer_ egoistiska? Och vem lider av den fantastiska glädjen barnen ger oss, sig själva och hela deras omgivning?

    SvaraRadera