tisdag 6 september 2011

Höst

Ute är det en gnistrande klar underbar tidig höstdag. Mini stojar runt med sitt joller.

Och mamman vill bara krypa ihop till en boll och stanna under täcket. Visst kan man inte alltid vara glad, men måste man verkligen må så här emellanåt?

2 kommentarer:

  1. Kan det vara så att en del får höstdepressioner och andra vår depressioner. Det pratas mer om vårdepressioner, men jag har lättare för att känna mig nere i början på hösten/slutet på sommaren.

    Sedan vet jag inte hur dina tankar går, men jag kan skriva lite om hur jag har kännt det.
    Jag har tyckte det varit deppigt när barnen fyllt ett år. Det känns som att bebistiden tar slut, någonting tar slut och det är jobbigt. Jag har kännt så för alla tre barnen trots att jag tredje gången visste att det blir bara bättre och bättre. Den lille parveln kommer att behöva mig fortsättningsvis också.
    Dessutom närmar sig ju slutet på föräldraledigheten och det kan verkligen kännas deppigt (har jag tyckt). Det känns som att livet med mitt barn tar slut, men så är det självklart inte.

    Ingen tröst, men lite funderingar. Sen är det ju så att man FÅR ha dåliga dagar. Man måste inte vara glad hela tiden, inte ens när man har ett litet barn måste man vara glad hela tiden.

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Du är så klok Camilla. Tack!
    Kram

    SvaraRadera