I år fyller jag 40, ett väldigt skrämmande tal. Det får mig att kanna mig så passé. Borde jag inte ha åstadkommit mer? Upplevt mer? Vuxit mer?
Så inser jag plötsligt att det är precis det jag har gjort. Jag har levt efter mitt hjärta och min magkänsla i de allra flesta fall och det har tagit mig på svindlande äventyr. Och jag har många äventyr kvar.
Mini är ett av dem. Mitt största. 40 fantastiska veckor tills h*n landar. Plötsligt känns 40 inte lika skrämmande längre.
Grattis! Jag är snart där också (och är väldigt glad att Knasluvan finns med mig vid denna milstolpe :-)
SvaraRaderaKram
Tack! Förstår att ljuvliga Knasluvan gör livet enklare. Han verkar vara ett sånt lyckopiller! Tror dock inte jag var tydlig nog, det är först om 4 månader jag fyller år. I år får jag fira det tillsammans med Mini!
SvaraRadera