Vissa nätter behöver jag bara gå på toaletten ett par gånger. Andra, som inatt, präglas av ett evigt rännande. Undrar vad det beror på. Det hade varit trevligt att kunna styra lite över det.
Igår kväll tittade jag på Brokeback Mountain. Vilken sorglig film. Tårarna sprutade ur mig över min skål med päronglass. Som ett gråtefterskalv efter Glitter. Jag försöker låta alla såna känslor få plats, men som det kontrollfreak jag är tror jag alltid att jag kan styra över när och hur länge. Något som visat sig vara svårt. Hade en gång en coach som försökte få mig att sörja på beställning. Varje dag skulle jag ta fram prylar som påminde om det jobbiga, spela musik och försöka sörja. Det var över på några dagar. Kanske var jag inte ledsen nog.
Jag använder i alla fall inte strategin att le och vara glad i alla lägen, för "om man ser glad ut blir man glad". Jag tror att den strategin tar det mänskliga och empatiska ur människor.
Känslor är viktiga. De måste få ta plats. Helst när de kommer, även om jag önskar att jag kunde styra dem lite mer. Antar att jag måste lära mig släppa kontrollen. Det lär jag få göra ändå när Mini kommer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar