Skräck och saknad

Vaknade av att jag sovit på magen. Den var stenhård och hade domnat bort. Stor ångest! Nu har den mjuknat och Mini har sparkat godmorgon. Kanske lite mer irriterat än vanligt, men det kan jag förstå. Vem skulle inte bli irriterad av att vakna med en jättekoloss ovanpå sig?!!

Jag är i alla fall glad över livstecknen, över mannen som snusar gott i sängen intill mig och för att en ny ljuvlig sommardag håller på att starta.

Känner att jag saknar några av mina vänner som är alldeles för långt borta. M, S, N, P, m fl. De är spridda överallt, så jag vet att det alltid kommer att vara så. Snart kommer jag att sakna mannen bredvid mig också. Bäst att passa på att njuta medan jag kan.