"Nu har lilla Frk Vilja fått etterslaget igen"
När jag var liten fanns det en man som bodde i villan rakt över gatan. Han var inte felfri, hade sina skavanker, ont i ryggen, konstant med en hemrullad cigg i mungipan och med alkoholproblem som ibland var sämre. Samtidigt var han världens snällaste människa. Jag tror faktiskt inte att jag vet någon som är mer omhändertagande och omtänksam än han var.
Han bidrog stort till min enorma trygghet som liten. När jag fick etterslaget (det var så han kallade det när jag tvärtjurade ihop och vrålade inne hos mig), så tog jag redan i tidig ålder min Putte och min kudde och så gick jag in till honom och bodde där en natt eller så. De var alltid hemma, han och hans handikappade fru och de hade pool. Det finns inte en unge som vuxit upp i det området som inte har badat i den där poolen.
Idag skulle han ha fyllt år. Jag är osäker på antalet, men det spelar inte så stor roll. Den sjunde i sjunde skulle han firas.
Grattis! Jag minns dig med så stor värme och glädje. Du saknas och jag önskar Mini någon som du i sitt liv. Jag önskar alla någon som du i sina liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar