Igår gick jag in i vecka 32. Det börjar bli tungt på riktigt. Det börjar bli på riktigt! Jag får komplimanger och lyckönskningar av okända. Ändå har jag svårt att fatta att det här håller på att hända. Att det håller på att hända mig.
Får ett nyhetsbrev varje vecka om barnet och graviditeten. Ibland är det nästan kusligt hur det träffar just de undringar jag bär just nu. Tycker plötsligt att Mini blivit mindre rörlig. Färre sparkar och trumsolon och mer stök och bök.
I morgonens nyhetsbrev står det "var inte orolig om bebisen rör på sig mindre nu, den har helt enkelt mindre plats". Tack!
Tror ni att de kan läsa tankar där på growingpeople.se?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar