I några dagar var goda vännen här. Direkt när hon åkt bestämdes nästa aktivitet med en av de nyare goda vännerna.
Sen hem mata, bada och gosa med lilla bus. Han snarkar nu sött och jag är trött uppkrupen i soffhörnet.
Och gud vad jag saknar. Mina vänner, min familj. Jag är inte gjord för att bo själv. Och hur jag än gör är mina vänner alltid spridda. FÖR spridda. Jag saknar alltid någon.
Och så klart den där specielle att dela lördagskvällen med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar