I år ska jag utföra riter som Loba har lärt mig. Jag gjorde en variant förra året och HÄPP så kom Mini till världen, så nu vågar jag helt enkelt inte låta bli.
Haha, det är ju lite så det blir. Man gör det ett år, upptäcker året efter vad som hände och sedan vågar man inte låta bli ;) Tittar jag tillbaka på alla de år jag gjort det här, så har det verkligen hänt massor. Själva utförandet blir mer oxå fokuserat och kortfattat för varje år. Om jag skrev noveller första året, så är det mest små stödord numera.
Jag tycker det är så himla roligt att de här små affirmationsriterna finner nya hjärtan, om inte annat så är det bra för självkänslan och för allt mentalt fokus som samlas hos utövaren. Och vore det inte kul om vi sitter där, spridda över landet, och gör oss själva en stor tjänst inför 2011?
Haha, det är ju lite så det blir. Man gör det ett år, upptäcker året efter vad som hände och sedan vågar man inte låta bli ;)
SvaraRaderaTittar jag tillbaka på alla de år jag gjort det här, så har det verkligen hänt massor. Själva utförandet blir mer oxå fokuserat och kortfattat för varje år. Om jag skrev noveller första året, så är det mest små stödord numera.
Jag tycker det är så himla roligt att de här små affirmationsriterna finner nya hjärtan, om inte annat så är det bra för självkänslan och för allt mentalt fokus som samlas hos utövaren.
Och vore det inte kul om vi sitter där, spridda över landet, och gör oss själva en stor tjänst inför 2011?
Tack för påminnelsen :)