Åh men herregud vad jag bölade. Det känns som bra terapi att se de här programmen. Det är som att innan Mini fanns så kunde jag inte erkänna hur stor sorgen efter barn egentligen var. Nu när han är här, när jag inte gör annat än njuter av honom till och med när han vaknar av hostan och gråter, vilket gör att jag får sitta på sängkanten med hans tunga mjuka lilla kropp vilandes i min. Trots att jag är så galet trött att jag själv skakar. Till och med då njuter jag.
Som en vän skrev i Minis födelsedagskort, "världens mest efterlängtade unge".
Alla ungar borde få vara världens mest efterlängtade ungar. Och alla som längtar borde få sina efterlängtade ungar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar