Vi är inne på tredje dygnet nu. Efter två veckors harmoni, förvisso med lite tjorviga stunder, så började gråten, skriken och smärtan om. Just när jag vågade andas ut.
För någon timma sedan nådde Mini en skrik-topp.
Och tillslut orkade jag inte längre. Till slut bröt även jag ihop. Nu ligger jag här med tårarna rinnandes. Husets tystnad bröts just. Nu börjar vi om.
Hur ska vi ta oss igenom det här?
Vad händer om jag slutar tycka om honom?
Jag saknar den goa ungen som uppenbarligen flyttade hemifrån i måndags och känner mig så fruktansvärt otillräcklig att det är förfärligt.
Men kära du, klart du inte kommer sluta tycka om honom!!!! Och om ni har haft bättre perioder så vet du att det inte kommer fortsätta i evighet, för eller senare blir det bättre! Kan du få gå i väg en stund och låta ex din mamma passa honom så att du kan ladda batterierna lite??
SvaraRaderaDet blir bättre, kramar!!
Jag känner på ett litet annorlunda sätt än föregående talare. Jag vet att den kärlek jag känner för mina barn är total,oändlig och kommer aldrig förändras. Men däremot finns det tillfällen när trötthet och frustration tar ut sin rätt och jag kan känna att -just nu tycker jag inte lika mycket om dig som vanligt. Då tillåter jag mig att känna så en liten stund i vetskapen att det snart går över. Man måste ju få lov att reagera på situationen. Jag vet ju ändå att kärleken- den är konstant.
SvaraRaderaåh vad frustrerande! :( Hoppas det vänder snart!
SvaraRaderaJag förstår att du känner så, men du kommer inte att sluta älska honom. Däremot ska du tillåta dig att känna att du inte orkar och då gärna utan att ge dig själv dåligt samvete. Är det något man som förälder är bra på så är det just att ge sig själv dåligt samvete. Men det är visst helt normalt.
SvaraRaderaOm detta elände håller i sig är det viktigt att du inte känner att du måste vara "duktig". Kolla med bvc om du kan få någon hjälp med avlastning om det blir för jobbigt och om du inte får sova - du blir absolut inte en sämre mamma om du ber om hjälp. Tänk på att det även är de som är två som har fått hjälp med barn med kolik. Jag hoppas ändå att det varken är eller blir så illa - för bådas skull.
Hoppas det vänder snart och att ni kan få ha det mysigt igen.
Kram
Pernilla W
Jag är hos föräldrarna nu, så vi är tre som hjälps åt, även om jag har ansvaret. När jag kommer tillbaka till Malmö ska det utredas om jag kan få hjälp. Det blir typ att någon tar hand om Mini någon timma mitt på dagen. Kväll eller nattavlastning finns inte att få.
SvaraRaderaJag önskar av hela mitt hjärta att det blir bra snart - med Minis mage och din vila.
SvaraRaderaDet är bra att du kan få hjälp genom den här svåra tiden, tills det blir bra - för det kommer att bli bra.
Du kommer inte att sluta tycka om honom, hur ska du kunna det?
Kärlek till dig, till er.
Det är heelt normalt att känna så!
SvaraRaderaJag citerar min favorit you-tube-kille som surt deklarerar till sin mamma " i love you mom but i dont always like you"
Och precis så är ju relationer, även till våra barn.
Jag kommer snart ner och nattavlastar också. OCh dag. Och så lovar jag att laga en god middag till dig :)
Kram Sus