Jag fattar grejen. Bebisar tror att de ska dö när de är hungriga. Jag är inte heller rolig när jag är hungrig, men måste de vråla som en stucken gris hela tiden man gör mat till dem också? Det gör inte det lättare när man här en spralllig skrikig bebis på ena armen.
Undra när Mini ska fatta att när vi är i köket så är maten på gång. Någonsin?
Om fem år:
SvaraRaderaMamma, vad blire för mat? Mamma, vad blire för mat? Mamma, vad blire för mat? Mamma, vad blire för mat? Mamma, vad blire för mat? Mamma, vad blire för mat? Mamma, vad blire för mat? Mamma, vad blire för mat?
osv.
Nej, jag vet. Inget att skoja om. Jag hoppas verkligen Minis mage blir bra snart.
Min bästa E sa till sin lilla dotter, när denna var bebis, att "ja, det kan inte vara lätt att vara bebis och inte fatta vad som händer med kroppen när den är hungrig eller trött". Det har fastnat i mitt huvud på nå't sätt.
Kram till dig, Mammahjältinna <3
Nej, det är hemskt. Vi har just avslutat 3 h konstant illvrål. Jag tycker så synd om honom och känner mig så fruktansvärt otillräcklig.
SvaraRaderaNu sover han, men jag vågar inte lägga ner honom. Om någon timma kommer han vakna hungrig igen.
Provade att lägga ner honom och ni är vi på ruta ett.
SvaraRaderaMen åh. Jag önskar att det var kortare avstånd så jag kunde hjälpa dig på något sätt.
SvaraRaderaStor kram.
Det önskar jag också. Idag kommer min kära kollega och tar honom ett par timmar och sen ska jag ringa in mitt nätverk. Det börjar bli lite för tufft för mamman. :(
SvaraRadera