Ögonblick man minns

Jag är kär. Jag är kär i det här ögonblicket.
Mitt hem känns som en fristad. Axlarna har åkt ner från öronen. Jag sitter här och har just startat datorn bredvid mig har jag ett kex med ost och en kopp av favorit-teet.

I sovrummet ligger Mini och sover. Sussar sött. Gnyr ibland innan han fiser stackarn, men det är långt ifrån de skrikgalor vi haft tidigare.

Idag har jag haft en liten övning för mig. Jag har läst mig till att ett barn som är i Minis ålder ska sova 16,5 h om dygnet. Så jag har klockat honom från kl 21 igårkväll och nu är det snart en timma kvar. Jag tycker att Mini har sovit massor, men faktum är att vi kommer att vara en timma kort även om han sover sig rakt igenom den här timman.

Och vem har jag då lärt mig det här av? Jo, Anna Wahlgren. Jag har varit lite skeptisk till henne. Kanske främst för att jag inte gillat henne när hon framträtt på TV och så, men så fick jag tipset om hennes "Sova hela natten"-bok och jag laddade ner en Bokusapplikation till telefonen, så en tidig morgon kl 3 så beställde jag Anna Wahlgrens bok medan Mini joddlade i örat på mig.

Och halleluja för den boken. Inte för att jag kan använda hennes kur, den är för barn från fyra månader, men äntligen någon med handfasta råd till skillnad från "det styr han själv". Yeah right att han gör. Jag har en bebis som är som jag, kämpar mot sömnen som en blå när man känner den komma.

... dagen efter ...
Och där DÄR startade kvällsgalandet, lilla Bus hade en mage full med elaka gaser på tvären och jag ägnade ett antal timmar åt att klappa honom i rumpan. Men sen kära vänner, sen sov han minsann ett 4,5 h pass inatt. Det är andra natten i rad och mamman är lycklig om än lite trött eftersom hon hade behövt gå och lägga sig strax efter kvällsgalandet började.

Men känslan av att kunna äta lunch och middag i lugn och ro. Slå sig ner med en kopp te och kex, den är gudomlig. Och även om Mini har fisar på tvären så är det inte lika illa som innan mjölkproteinfria tillägget introducerades. Lägg sen till att jag igår klarade att vara ute och promenera ett par timmar. Jag börjar känna mig mänsklig och kan börja njuta av allt det här.

Och jag är kär i min nya tillvaro. Åtminstone det som jag ser att den kan bli.