Lika hemskt som det är att se sitt barn lida, lika ljuvligt är det att se honom ha det bra. Igår kväll kunde jag inte se mig mätt på det lilla livet som låg och sussade sött. Hörde dessutom i syne så fort jag lämnade rummet och sprang för att trösta helt i onödan.
Nu är dock klockan halv två och Mini tycker att det är en bra tid att vara vaken och spralla. Jag klagar inte. Så länge han inte verkar må dåligt är jag nöjd. Mycket nöjd.
PS. Smakade av misstag på nya tillägget och tvi vale vad äckligt det var! DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar