Idag är det fars dag. Mamma har bakat hallontårta och jag har köpt present till pappa. Men Mini, han har ingen pappa att fira. Ibland undrar jag om jag gjort rätt mot honom. Särskilt när jag tänker på hur mycket jag tycker om min egen pappa och vad han har betytt och betyder för mig.
Samtidigt är det ju så att Mini inte har den relationen att sakna och jag känner flera barn som mår finfint utan att ha en pappa i sina liv. Jag måste bara släppa de här tankarna och verkligen njuta av att han är en del av mitt liv och jag en del av hans.
Även om det är svårt att undvika en sån här dag.
Åh jag har legat i sängen och tänkt i de där banorna idag. Jag har ju ingen jätterelation med min pappa, han har ju valt att flytta till andra sidan jordklotet. Nu har vi inte setts på 2,5 år.
SvaraRaderaIngen pappa från början är nog bättre än en pappa som försvinner. Men det är klart att jag hoppas att jag ska kunna göra det så självklart för Bambi att han kommer sakna den relationen så lite som möjligt. Vi får väl fira något annat på farsdag. :)
Det kan ju faktiskt vara så att en pappa dyker upp på vägen även om det inte blir biologiskt. Ni får hitta era egna traditioner för vad ni vill fira.
SvaraRaderaI och för sig inte en konstig fundering. Särskilt när vi nu hittat på en sån här dag.
SvaraRaderaMen Anna. Han finns ju. Det slår att inte finnas varje dag enligt mina regler. Och det finns så många liv i världen, som alla ser olika ut, och Mini har ju alla chanser att få ett som är bra.