Jag är förandringsledare. Certifierad med erfarenhet. Ändå har jag så svårt att hantera förändringar. Speciellt när de verkligen berör mig och jag inte kan påverka dem.
Idag fick jag lite nyheter som gjorde mig orolig. Det behöver egentligen inte vara dåliga nyheter, det kan bara tiden utvisa, men det hjälper inte. Jag har en klump i magen och känner mig tre centimeter hög. Letar flyktvägar och sätt att ta mig ur situationen med bibehållen självkänsla. Samtidigt längtar jag bara efter en stor trygg famn att krypa in i.
Allt medan Mini vägrar somna och gör konster som att vända sig från rygg till mage. Min lilla cirkusartist!
Jag håller tummarna för att det ska bli bra.
SvaraRaderaPuss i pannan till Lillkillen!
hej mamma vilja:) det är anna igen, som har en kille, en vecka yngre än din mini. åh, hoppas du känner dig litet starkare idag och att oroande besked vänds till glädje.
SvaraRaderatror vi är på väg ur fas 3, han märker ju mer nu när man lägger ner honom och går väg. oftast går det bra men iblad blir han så lessen. han greppar mer i allt och ska smaka på allt. han ligger ofta och pratar och det låter som han verkligen går igenom sin dag, så sött, på kvällarna när han ska sova. detta är ju en kärlek som inte går att föreställa sig. så häfigt! får jag fråga en personlig fråga? heter din son mini eller är det bara ditt bloggnamn på honom? kanske mer korkad än personlig:) men jag blev bara så nyfiken, det är min natur;)
jag hoppas din helg blir fin och fylld av kärlek på alla möjliga sätt.
kramar anna
Det låter som att de är i samma fas. Mysigt med pratsjuka ungar. Massa kärlek och skratt. Mini är bloggnamn. Jag tycker att det är svårt att veta var gränsen går för hur offentlig man kan vara i bloggen.
SvaraRaderaIdag känns allt lite bättre. Det handlar om jobbet så om det är bra eller dåliga förändringar får jag först veta i oktober, när jag börjar jobba igen.
Tills dess tänker jag inte hänga upp mig på det, utan vara trygg i att jag alltid landat på fötterna förut!