fredag 14 oktober 2011

Gud hjälpe mig, sa ateisten

Fram till igår har Mini varit nöjd på förskolan. Han har verkat gilla att gå dit och varit okej med att vara där. När jag lämnade igår morse såg jag att han inte var helt nöjd med upplägget och mycket riktigt när jag kom klockan 14 så hade han varit ledsen och arg större delen av dagen. Han fullkomligen kastade sig över mig. Jag fick kramar och kärlek som jag aldrig fått av honom. Oj, som mammahjärtat knep då. Så vi gick hem och kärleksbombade ungen. Massa mat och gos och bus, fram till att han däckade runt sex-snåret. En gång vaknade han och var otröstligt ledsen, men sedan sov han gott hela natten fram till en timma för tidigt enligt mig.

Vi har busat runt här på morgonen och Mini var högst förundrad över vantarna jag tog på honom. Han tittade ungefär som "Vad är det här och var är mina fingrar?!" det såg så sött ut.

Väl på förskolan ville Mini inte gå in. Han hängde vid dörren och tittade ut. När jag bar in honom började han skrika och när en av fröknarna tog honom blev han sanslöst ledsen. Han kastade sig efter mig och tårarna sprutade.

Och jag var tvungen att agera mot varenda fiber i min kropp och säga hejdå, se glad ut, pussa honom på kinden och gå.

Jag var tvungen att gå från mitt ledsna barn som inte ville annat än vara med mig.

Herregud.

Det är tårar i morgonkaffet här idag.

8 kommentarer:

  1. åh lilla plutten!
    Det är så hjärtknipande så det är inte klokt!

    Stooor kram

    SvaraRadera
  2. åh fy vad jobbigt. Hoppas det vänder fort igen. kram

    SvaraRadera
  3. jobbigt! Hoppas det var en engångsgrej.

    SvaraRadera
  4. Åh, på förskolan sa de att jag kan räkna med att det kommer att vara så här ett tag nu, men jag fick beröm över att jag hanterade det så bra.

    Ja, de var ju inte här när det droppade salta tårar i kaffet...

    SvaraRadera
  5. Men om han varit ledsen och arg större delen av dagen så borde de väl hört av sig? De känner honom ju knappast ännu, det kan ju ha varit vad som helst - en ny tand, trötthet eller ont i halsen eller så. De hade kunnat ringt dit dig att hämta lite tidigare, tycker jag. För helt plötsligt har han upptäckt att du är borta en lång stund. Nyhetens behag med andra barn, grejer och vuxna har gått över så han hinner märka. Tror jag då. Hoppas det blir bättre för er båda!

    Annika

    SvaraRadera
  6. Annika, det var kanske lite överdrivet med större delen av dagen, men nej, det var inte helt okej. Än så länge litar jag på deras omdöme. Att de ringer när det inte är okej.

    Men du har en poäng. Jag ska prata med dem lite om det på måndag.
    Tack!

    SvaraRadera
  7. Usch vad det är hemskt, men alla barn har sånna perioder. dte kan vara i början på förskolan eller efter flera månader.
    Känns det för jobbigt kan man ringa till förskolan efter en liten stund för att höra att allt är ok.

    SvaraRadera
  8. Har inga barn men fick en tår i ögat när jag läste inlägget :(

    /Suz

    SvaraRadera