måndag 14 maj 2012

Önskedröm

När jag var liten hade vi piano hemma. Eller ja, det står fortfarande i föräldrarnas villa. Jag älskade det där pianot. Jag fick gå i privat musikskola t o m. Någon lärare sa att jag var geni, men så bra var det ärligt talat inte. Eller jag inte.

Jag skulle så gärna vilja ha ett piano, men vi bor i lägenhet och det är inte riktigt funktionellt med en möbel som transporterar ljud i väggarna och som dessutom inte transporteras så lätt.

I sommar får jag en större summa pengar tillbaka på skatten. Ett par stora ekonomiska hål behöver fyllas efter föräldraledighet, sjukdom och bilreparationer. Men jag får faktiskt en slant kvar. Den förnuftiga hade kanske stoppat dem på sparkontot. Eller köpt sig nya såna här:




Men Mamma Vilja hon vill ha ett sånt här:


Ett digitalpiano som man kan spela med hörlurar. Samma känsla och inkänning som ett vanligt piano. Samma klang. Utan att vara stört otympligt eller störa grannar. Mini skulle kunna spela hur mycket (eller lite) han vill och mamman också.

Åh vilken dröm!

4 kommentarer:

  1. Ett digitalt piano har min far och han är nöjd. När de flyttade till mindre boende ville han inte släpa med det tunga, stora pianot som han fick av sina föräldrar när han började spela. Då fick det bli ett smidigare digitalt.

    Själv brukar jag säga att jag vill ha en flygel i ett hörn, bara som prydnad. Problemet är att det inte går att ställa den "i ett hörn" för den kommer fylla ut halva vårt vardagsrum. Inte helt praktiskt för en möbel som jag bara vill ha för att den är snygg :-)

    SvaraRadera
  2. Åh, det låter bra med en nöjd användare av digitalt piano.

    Och det låter tjusigt med en flygel!

    SvaraRadera
  3. Satsa på pianot! Nu förtiden finns det ju digitala pianon med väldigt bra dämpning i tangenterna så det nästan känns som att man spelar på ett riktigt piano.

    Och vill man ha ett riktigt piano så kan man sätta skumgummimadrass på baksidan (ska täcka ca 3/4 av den öppna delen) så transporteras inte ljudet ut i väggarna i lika hög utsträckning. Ser kanske inte så snyggt ut, men det funkar helt ok. Vi har tack och lov snälla grannar som än så länge inte har sagt något om mitt - och nu även lilltjejens - pianospelande och det är jag väldigt glad över. Däremot kommer jag troligen att vara mindre glad den dagen vi byter boende, för det lär ju kosta en slant att få det där pianot nerburet från fjärde våning (ingen hiss och dessutom en hyfsat trång trappuppgång...). Men så länge jag iaf slipper bära, är jag glad. ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Riktigt piano blir det tyvärr inte, men ett digitalt blir det garanterat. Kanske i sommar, kanske när bonusen kommer. :)

      Radera