måndag 14 maj 2012

På ett ben

Det händer att jag möter funderare. Ni som inte ännu har bestämt er för om ni vill ge er in på resan att skaffa barn som ensamstående. Ni står på perrongen med packad väska, köpt biljett och tvekar på att det här är resan för er.

Åh, vad jag vill baxa er upp i vagnen. Dra er med. Få er att sluta tveka.

Speciellt ni som längtar så att det värker, men låter drömmen vara oförverkligad av påhittade praktiska problem. För det praktiska löser man när man kommer så långt. Det går aldrig att förutse alla situationer i alla fall.

Det enda jag ångrar i resan till Mini är att jag väntade med att sätta igång. Jag tvekade helt enkelt. Hade jag förstått hur magiskt och fantastiskt det faktiskt är hade jag aldrig tvekat!

Så mitt budskap är, till försökare och funderare. Fastna inte stående på ett ben.

Ta klivet

5 kommentarer:

  1. Här kommer ett rungande JA (jag håller med)!!!

    SvaraRadera
  2. Jag håller också med! Och det gäller inte bara ensamma mammor. Det gäller på samma sätt par som går i barntankar. Jag har inte en minut ångrat ungarna och är glad att jag inte väntade längre trots att allt inte var klart med jobb osv när första barnet kom. Det praktiska löser sig!

    SvaraRadera
  3. Där hör ni! Camilla har t o m TRE barn. ;)

    SvaraRadera
  4. åh jag håller med! Och jag är innerligt glad att jag inte lyssnade på alla som sa "men du har ju ännu tiiiiiid på dig!" Ja kanske det. Jag var 33 när jag for iväg. Och det var inte en DAG för tidigt. Fatta att leva flera år till utan Bambi. Fy.

    SvaraRadera