måndag 19 mars 2012

Är det möjligt

Idag har jag varit på jobb och det har varit kreativt och bra. Lämnade Mini på förskolan imorse och han kastade sig om frökens hals. Såna morgnar känns förskolan lite extra bra. Solen har skinit och planer börjar utkristallisera sig för helgen. På väg hem från jobbet hann jag storhandla och hittade då den där lastbilen som Mini förälskade sig i i sandlådan igår (sandleksaker är till för att bytas mot andras barns sandleksaker). Jag köpte den, för jag är en sån mamma som faktiskt skämmer bort mitt barn å det grövsta. Jag inser t o m att jag gör det, vilket gör det hela ännu värre. Men i det hela taget har jag haft en väldigt bra dag.

Och när jag kom hem satt Mini och åt hemgjord pizza med barnvakten och var så söt att jag förälskade mig i honom omedelbart pronto bums. Nu är det nästan löjligt. Jag älskar honom mer än livet självt redan från början. Ändå förälskar jag mig lite mer i honom nästan varje gång vi träffas efter att ha varit ifrån varandra.

Var ska det sluta?!

Nu sitter jag här och lyssnar på honom när han ligger i sängen och håller sig vaken genom att säga "åka bil, åka bil, åka bil, åka bil, åka bil, åka bil, åka bil" och hjärtat vill nästan hoppar ur kroppen på mig.

Älskade älskade unge.

6 kommentarer:

  1. Det är så underbart!!
    Och jag lovar, man blir nykär i sina barn om och om igen! Hela livet :)

    Kram

    SvaraRadera
  2. Kärlek i sin underbaraste form. Du beskriver det så pricksäkert och enkelt, sicker mor Mini har!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tack! Jag skriver enkelt för att det är enkelt. :D

      Radera
  3. Underbart! Precis så känner jag för min dotter. Du beskriver det så fint så nu sitter jag här med tårar i ögonen :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, men åh. Tur att jag framkallar glädjetårar. Annars hade jag slutat skriva!

      Radera