Så låter det från sovrummet nu. Han ropar efter mig, medvetet, på riktigt.
Mitt lilla troll. Han har blivit så stor. Vi promenerade runt i parken och tittade på blommor och väl i gungorna så pratade han med pappan vid gungan bredvid. Så där att pappan faktiskt pratade tillbaka. Ett samtal, inte bara med mig, utan med en främling. Som förstod!
När blev min unge så här stor? Samtidigt kan jag knappt minnas att han varit sådär liten.
Nu ropas det igen. Bäst att gå dit igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar