Mini brukade vara extremt lätt att lägga. Gos, bus och hopp i säng. Han la sig till rätta och sen var det sussilur hela natten.
Men nu, efter sjukdomsperioden. Åh nej, SOVA, det vill inte Mini. Han hänger över spjälsängen, supertrött, gnuggar sig i ögonen och bråkar på sin mamma som inte kommer in och tar upp honom. Jesus amalia.
Fast vet ni vad som funkar? Kärleksbombning. Upp med ungen. Sitta i knäet och bli pussad, gosad och kramad bortom sans och förnuft. Så, fem minuter senare så var det en liten trött kille som kurade ihop sig på sin kudde och somnade.
Kärleksbombning. Bra knep!
Ska komma ihåg det tipset.
SvaraRaderaDet är nog mitt bästa!
RaderaLåter underbart!!!! Å välkommen tillbaka till LIVET. Vilken pärs ni fått gå igenom på sistone. Kram
SvaraRaderaTack!
RaderaKram tillbaka
Eller hur? Jag tänker ibland när läggningen strular (vilket den gör ofta nu) att man borde väl lära henne somna själv, och bara gå in och visa sig och säga nåt lugnande. Fast det funkar aldrig. Att kramas och sitta nära nära i några minuter funkar däremot alltid.
SvaraRaderaJa, jag har också kört tuffa stilen, utan framgång. Lovebombing är det enda raka. Ibland är det lite svårt när mamma är hungrig, törstig och trött och bara vill få komma till ro, då gäller det bara att komma ihåg tiden man tjänar på att gosa.
RaderaOch så ärligt, är det inte bara helt underbart att få gosa med sitt barn egentligen! :D
Jaaa... gosa blir man ju trött och mysig av. :) Ibland när det inte funkar så kör vi en busstund, jag vet att det låter lite kontraproduktivt, busa upp liksom, men B blir nerbusad.
SvaraRaderaBusa isäng gör vi varje kväll. Hemligheten är att lägga en glad unge! Som att tömma honom på den sista energin.
RaderaKärleksbombning, vilket härligt sätt att natta barn. Funkar det på tonåringar också?
SvaraRaderaCamilla! Det tror jag säkert. Att det skulle fungera på 41-åringar vet jag å det bestämdaste. Testa vetja!
RaderaKärleksbombning, vilket härligt sätt att natta barn. Funkar det på tonåringar också?
SvaraRadera