Föräldrar

Det är många tankar som snurrar i mitt huvud nu. Det här med pappor, att vi vill ha bort papporna, fast det inte alls är någon agenda för oss frivilligt ensamstående mödrar. Jag är för att alla som vill bli förälder ska ges chansen i den mån det är möjligt. Jag vill att vårt samhälle ska bygga på kärlek, omtanke och gemenskap, så jag vill faktiskt inte utesluta någon. I min värld är det så att om en man vill bli pappa utan att ha en mamma med i bilden, ja då är det helt okej för mig. Jag är övertygad om att han inte menar att leva utan kärlek i sitt liv. Men om man inte får till det så får man inte.

Sedan finns det vissa biologiska skillnader som gör just möjligheten att få biologiska barn för män lite svårare. Jag känner verkligen för de män som inte hittar den där speciella kvinnan att skaffa barn med. Jag tycker vansinnigt synd om dem och tackar min lyckliga stjärna för att jag är född till kvinna i det här fallet.

Med andra ord vill jag inte att det här ska vara en mamma-pappa-debatt. Utan snarare en föräldradebatt. Och då pratar jag inte om förälder som i biologiskt ursprung, utan om den som knyter an till ett barn på en förälders vis. Den som socialt är barnets förälder. Om det är en mamma, en pappa, två mammor, tre mammor/pappor, två pappor och en mamma eller hur det ser ut det spelar öht ingen roll.

Om det är det genetiska ursprunget, om det är adopterat, donerat, eller beamat ner från himlen spelar mig absolut ingen som helst roll. Jag ser varje barn som en gåva.

Att veta sitt ursprung och känna tillhörighet och trygghet, är vad barnkonventionen pratar om (om jag inte missminner mig helt). För mig handlar pappadiskussionen om fäder som överger eller för den delen fäder som inte får tillgång till sina barn om att gå emot barnkonventionen. Inte att ens ursprung är en donator. Låt mig förklara hur jag menar.

Ponera att jag träffar en underbar man. Vi flyttar ihop och han blir reellt Minis pappa. De knyter an till varandra som förälder och barn gör. Då är det FEL att vid en eventuell separation förvägra Mini att träffa den mannen. En person som bidrar till att han känner sig älskad och trygg.

Det skulle också vara FEL av mig att hemlighålla för Mini hur han kommit till. Att mörka, eller ljuga om hans uppkomst. Något som de flesta svenska par hittills gjort som fått spermier donerade.

Jag känner pappor som inte får träffa sina barn. Underbara kärleksfulla män som går med en stor sorg i hjärtat för att barnens mödrar utnyttjar samhället till att förvägra dem den rätten. Och barnens rätt till att umgås med sin pappa. Den person som varit med i deras liv från början. Det är en skam och det är FEL.

Så nej, jag räknar inte bort pappor. Jag räknar inte bort föräldrar. I en optimal värld skulle alla få bli föräldrar som vill. Och alla barn som föds få bli oändligt älskade och trygga.