lördag 26 maj 2012

Om anonyma donatorer

Jag har tidigare skrivit om hur jag ser på anonyma donatorer. Att de är nödvändiga om det faktiskt ska bli en ändring så att barn blir till med donatorsäd även för ensamstående i Sverige.

Minis donator är anonym. Jag har valt att inte söka efter halvsyskon till honom. Den dag han är stor nog att fatta det beslutet kommer jag att hjälpa honom om han vill göra det. Som det är nu ser jag det inte som min plats att göra det.

Jag är inte intresserad av donatorn som person, vilket egentligen är märkligt, för jag är en otroligt nyfiken människa i allt annat. För mig är han ingen pappa. Han är en vänlig själ som gjorde Mini möjlig. Han bidrog med sin DNA. Sin presentsäd. Sina pappafrön. Jag hoppas innerligt att Mini får en pappa. En man som finns där för honom som en pappa ska. Som älskar honom förbehållslöst (och förhoppningsvis även mig!). Donatorn fyller inte den rollen.

Minis liv startade med min längtan efter Mini. En drivkraft som var så stark att jag valde att gå utanför ramarna, utanför lagarna och följa den. Jag tror att den tacksamhet och lycka jag känner över att han finns i mitt liv lyser igenom bland annat i den här bloggen. Han har i grunden förändrat mitt liv. Jag kan tänka mig många betydligt sämre förutsättningar att starta ett liv.

Det gläder mig därför extra att läsa den här artikeln: Det er ikke synd for mig

Två av styckena går rakt in i mitt hjärta:

Det falder mig for brystet af én simpel grund: Hvis det ikke var for den anonyme sæd, havde jeg måske ikke været her i dag. Anonymiteten garanterer nemlig, at vi har mænd nok, der rent faktisk gerne vil donere at vi har mænd nok, der rent faktisk gerne vil donere.

Det stycket stärker min poäng. Utan anonyma donatorer riskerar vi att det blir en teoretisk övning att även ensamstående har rätt att få barn genom donatorer i Sverige. Något jag personligen skulle tycka var riktigt tråkigt

Nästa stycke handlar om hur journalistiken ser på donatorbarn. Medias bild blir snabbt den generella synen, därför är den så viktig.
Det er ikke synd for mig, at jeg er donorbarn. Det er synd for donorbørn, at de skal gøres til ofre.

Jag fasar för att våra barn ska stigmatiseras av samhället. Tänk på alla dessa år och alla dessa dåliga samveten av skilda föräldrar för att deras barn ska må dåligt. Det har ju visat sig att barn i skilsmässofamiljer som bor halva tiden hos var förälder mår precis lika bra och dåligt som alla andra barn (önskar att jag kunde länka till undersökningen som släpptes tidigare i år här).

Precis på samma sätt har det visat sig att barn till öppna eller anonyma dontarorer mår precis lika bra och dåligt över det. Så låt bli att lägga personliga känslor och offermattor över situationen.

Min dröm är att vi ser liv som fantastiska. Efterlängtade liv som magiska och att vi som samhälle håller alla dörrar öppna för att skapa dem. Personligen är jag för all slags fertilitetshjälp. Visst kan vi ha begränsningar i vad vi som samhälle bekostar, men jag tycker att alla former ska vara tillåtna.

Vad är det för fel att skapa efterlängtat liv?!
Jag avundas de som får jobba med det och jag tänker dra mitt strå till stacken för att ändra förutsättningarna i vårt präktiga pretentiösa land.

Surrogatmödraskap. Dubbla könscellsdonationer. Embryodonation. Bring it on.
Det inkluderar att tillåta anonyma donatorer.

6 kommentarer:

  1. Åh jag läste den där artikeln med och blev glad. Jag valde öppen donator, det kändes rätt för mig - men samtidigt så är det först efteråt som jag har förstått att det faktiskt går att ta reda på fakta även med anonym. Jag pratar inte om Bambis donator, jag fick frågan av en femmis för nån månad sen och sa att det vill jag inte prata om. Självklart är jag lite nyfiken, men det ska vara Bambis val att ska syskon, eller att kolla upp donatorn. Det är inte för mig. Och så tycker jag nog i allmänhet. Att det måste vara barnets val, ifall barnet som kvinnan i artikeln faktiskt inte alls vill veta något.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så tänker jag också. Jag är Minis familj och jag gör allt för honom, men jag väljer också att inte göra något som han kanske inte vill. Blir syskonen viktiga tar vi det då.

      Radera
  2. Jag kan ju inte kommentera på blogspot med mobilen numera... väry konstigt! Nåja.

    När jag läste det här första gången hade jag en mängd kloka (hrm...) tankar om varför jag valt anonym donator. Men just nu kan jag inte komma på något mer av det än att jag faktiskt inte tycker att donatorn som person är speciellt intressant. Halvsyskonen tror jag i så fall är mer intressanta.

    Jag tror att alla barn har existensiella funderingar och tvivel/funderingar. _Alla_ har dem. Frågan är vad funderingen handlar om. För våra ungar blir tillkomsten en naturlig fråga, men det kan faktiskt lika gärna handla om varför himlen är blå. Det är upp till oss som vuxna att kunna bemöta det på ett bra sätt och ha tydliga förklaringar till varför vi gjort våra val. DET tror jag är viktigare än något annat.

    Sen är det välsignat att få läsa om ett "lyckat" exempel, för normalt sett är det mer spännande att lyfta fram de olyckliga exemplena...

    Krama om dig på mors dag!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad dumt att du inte kan kommentera på mobilen. FAst jag brukar vara så lat att jag inte orkar kommentera på mobilen. Det är mitt dilemma.

      Precis så tänker jag också. Alla har vi våra existensiella funderingar, men om vi fick välja dem eller livet i sig, tror jag att alla svarar livet (ja, förutsatt man är frisk då).

      Det lyckade exemplet är underbart. Jag blev så glad!

      Kramar tillbaka

      Radera
  3. Härligt inlägg! Jag valde öppen donator men jag lägger inga värderingar i hur andra gör - för mig kändes det rätt. Jag håller fullständigt med om att donatorn INTE är en pappa - där rättar jag konstant människor som frågar om donatorn och använder just ordet "pappa". Jag hoppas och tror också att Klara kommer att få en underbar pappa - han är inte med från början men det spelar mindre roll. Hon får så mycket kärlek så det räcker och blir över ändå av så många andra som finns i hennes liv! :)

    Kraaaaaaaaaaaaam!

    SvaraRadera
  4. Skrev ett inlägg om min syn som donator men det verkar ha försvunnit trots att jag såg att det stog som publicerat :-(

    SvaraRadera