Sedan jag fick mitt positiva test har jag såklart varit glad. Samtidigt som jag har nojat ur totalt när det kommer till allt man kan noja ur över. Ni som känner mig vet att jag har goda tendenser till det.
Men såklart har jag mest varit glad.
Fast det som hände igår var att glädjen gick upp i kvadrat. Jag var så orolig innan ultraljudet. Säker på att något hade gått fel. Så när jag fick se det där lilla hjärtat slå, när läkaren sa "Hej mor", så exploderade glädjen. Att sedan berätta för mina föräldrar som blev så lyckliga, gjorde allt ännu större.
Plötsligt blev allt verkligare och idag kan jag bara inte sluta le. Glädjen bubblar och fräser över inne i mig.
Det här är en fantastisk resa!
Och tack för alla gulliga kommentarer. Jag vill att ni alla ska glädjas med mig.
Så skönt att allt så bra ut. Måste vara en helt underbar känsla att få se det där hjärtat slå! Om livet tagit en annan väg hade vi också fått se samma sak igår eftersom det var tänkt att vi skulle på första ultraljudet då.
SvaraRaderaKära fru Barnlös, livet är inte alltid rättvist eller som det skulle vara. Jag är ledsen för att du inte fick uppleva samma sak som jag i förrgår, men jag är övertygad om att det väntar dig i en snar framtid.
SvaraRaderaKram