Jag är inte vältränad. Jag är inte tjock. Jag är en alldeles normal, kanske med något extrakilo 39-åring. För ett antal år sedan lyckades jag sluta röka och jag är oändligt stolt över det.
Min graviditet har hittills varit snäll mot mig. Förutom lite konstigt doftsinne som gick över, lite konstig smak, som verkar ha försvunnit, lite ont i brösten (som blivit så himla snygga!) och lite växtvärk i magen. Ja och så de vanliga nojorna som att tro att fostret inte lever längre etc.
Men det finns två saker som verkligen tar knäcken på mig. Jag är så trött. T R Ö T T.
Varje natt så vaknar jag kl 4 och ligger vaken till klockan 6. Sömnbristen rider mig som en mara om dagarna.
Det andra är att jag så otroligt lätt blir andfådd. Nu har jag läst på och inser att jag har järnbrist, något jag vanligtvis lätt får, men som blir ännu värre när man är gravid och ska bilda nytt blod. Järnbristen gör inte tröttheten bättre.
När jag skriver andfådd menar jag att jag totalt utan luft. Jag flåsar efter att ha gått uppför en trappa och får svarta prickar som dansar framför ögonen.
Idag är en tung dag. Idag är allt jag vill att åka hem och lägga mig. Sova. Gud så skönt det skulle vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar