Hormonspel?

Just nu kan jag ju skylla allt på hormonerna.
Jag skyller viktuppgången och att inga kläder passar på hormonerna (för inte kan det vara, kakor, chips, glass och godiset?!).
Jag skyller på hormonerna när jag framstår som lite korkad (OJ, glömde jag resväskan när jag gick. Hoppsan, måste vara hormonerna).
Jag skyller att jag räknade fel veckodag som start på vecka 10 (de ändrade beräknat födelsedatum så nu byter jag vecka på fredagar istället).

Och jag skyller att jag har vaknat kl 5 de senaste morgnarna (läs 1½ vecka nu) på hormonerna. Det kan inte vara annat. Där ligger jag vaken och försöker desperat somna om men det är stört omöjligt. Just då tänker jag inte så många tankar faktiskt.

Men på planet ikväll läsandes en bok bara sköljde det över mig. Jag kan inte vara ensam mamma. Det kommer att vara SYND om mitt barn och jag kommer konstant att ha dåligt samvete. Som bevis på detta har jag en massa saker. Bland annat dansmössen som jag köpte i lönndom när jag var typ 8 år gammal.

Inte helt logiskt. Jag vet. Det är ju hormonerna.