Sexig dialekt?

När jag flög hem idag flög jag från Helsingfors till Danmark. Det betydde att det var en hel del danskar på flyget. Jag kunde inte låta bli att mäta dem med blicken och undra stilla "tänk om det är han där som är biologisk pappa till mitt barn, eller han".

Det är något särskilt med danskar. Eller snarare med danskan. Sedan jag jobbade länge med danska kunden har jag kommit till en punkt där jag inser att jag tycker att danska är sexigt.

Ja ni läste rätt.

När jag åt frukost på hotellet imorse så satt det en man vid ett bord i närheten av mig och pratade jobb, strategier, med en kollega. Han var klädd i kostym och så pratade han brittisk engelska. Jag gillar män som pratar brittisk engelska.

Nu finns det två typer av brittiska män (ja, jag gillar att generalisera). Det finns brittiska män som är såna där typ plommonstop-bärare. Lite mjuka, väldigt artiga och lite pryda. Sen finns det rugby-bully-varianten av brittiska män. Som P i Afrika. Lite biffiga, massor av testosteron. Lite macho.

Jag går igång på det. Och jag märkte att han kollade in mig. Märkte han mina förstulna blickar?

När jag stod där och skulle borda planet så slog det mig. Danskar är också en macho-kultur. Det var när jag mötte den där danska versionen på business-macho som jag föll för språket.

Ibland är man enklare än man tror. Jag gillar män som är bufflar, med sexig dialekt.

PS. Nej, skånskan har inte slagit igenom för mig än. DS.