Jag har en teori. Den lyder så här. När jag var liten blev jag tjatad så mycket på att jag skulle gå och lägga mig att när jag väl vuxit upp så går jag helst inte och lägger mig, ÄVEN om jag vet att det är det rätta att göra.
I vanliga fall brukar det här leda till en lätt sömnbrist, men inte värre än att den är hanterbar. När jag väl kommer isäng sover jag som en halvt död.
Det gäller dock inte som gravid. Nuförtiden vaknar jag varje natt. Inte får det mig att gå och lägga mig i tid, nej, jag är lika envis som alltid. Men sömnbristen är total. Idag hade jag svåra problem att hålla mig vaken under en av föreläsningarna och när jag kom hem skulle jag bara vila lite och sen gå och titta på tapeter.
Jo tjena. Jag sov i två timmar och nu är jag så väck att jag inte orkar ta mig samman för att göra någonting. Tapetbutiken är stängd sedan en timma tillbaka och hemmet ser uppochnervänt ut. Det värsta är att jag kan ha de bästa intentioner att gå och lägga mig kl 22, men när klockan har blivit så mycket har jag piggnat till igen och vill inte alls gå och lägga mig.
Jag VILL inte gå och lägga mig. Som värsta barnungen.
Hur gör ni för att komma isäng på kvällen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar