I 8 dagar har jag umgåtts med mina systrar och min mamma på mitt livs första charterresa. En vecka i solen 25-30 grader i luften, 20-23 grader i havet. Jag har blivit lätt kolabrun och magen har vuxit massor. I fredags passerade jag halvtid för graviditeten och Mini gör sig allt mer påmind. Buffar, puffar och vrider sig inne mig. Jag får alltmer konkreta bevis på att Mini är en egen liten människa. Dagliga bevis. Och det är en sån befrielse.
Och nu har jag umgåtts nära nära min familj i över en vecka. Visst är det påfrestande att umgås så nära med människor man inte vantligtvis hänger med, men samtidigt så otroligt och ofantligt skönt. Bara få vara sig själv och veta att de här personerna är i mitt liv oavsett vad som händer. Mina systrar engagerar sig i Minis tillkomst. Min mamma som så gärna vill allt, men inte alltid riktigt orkar. Lite gnissel, men i stort sett har vi haft det ljuvligt. Lata dagar.
Idag har jag lämnat av dem på sina olika tåg och jag saknar dem massor.
Min mamma och mina systrar. Minis mormor och mostrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar