Inte det första man tänker på

Sista tanken innan jag somnade igår: Jag är gravid.
Första tanken när jag slog upp ögonen idag: Kunden vill ha utbildningsmaterial! (en kollega ringde vid 7!!)
Sen "Jag är GRAVID!"

Hur lyckas andra jobba och göra något vettigt under sina graviditeter? Eller är det bara just nu när jag försöker förstå att det verkligen är så som hjärnan inte riktigt vill släppa? Samtidigt så vet jag ju hur skört det är så här tidigt. Det är inte alls säkert att det blir något. Sannolikheten för att få missfall är hög. Samtidigt så vill jag inte tänka så. Jag har en god vän som brukar säga att man ska ta ut glädjen i förskott, för det kan bara komma bra saker ut av det. Det är ju sant.

Så kära kära vänner och lyckönskare och bloggläsare som kommenterar och ni som läser i hemlighet. Jag är glad. Jag är GRAVID och glad. Det tänker jag fortsätta att vara tills motsatsen är bevisad.

Tjohoo!