I veckan har jag varit galet trött. Det ska vara ett typiskt symptom på graviditet. Jag som aldrig somnar dagtid har lätt kunnat sova 2 h när jag kommit hem från jobbet. Igår somnade jag också. Vaknade galet hungrig och var till affären och köpte allt jag såg som jag ville ha. Det blev en väldigt konstig, men på något sätt själsnyttig middag. Åt, somnade igen, vaknade, gick och la mig och vaknade. Nu känner jag mig lite mer mänsklig 13 sömntimmar senare.
Det var ljuvligt att få sjunka in i sömn och riktigt frossa i den.
Något som också börjar sjunka in är att jag faktiskt ska bli mamma. Nu har jag börjat glädjas på riktigt. Jag har börjat förstå på riktigt att det faktiskt är så. Det är fantastiskt! Visst är jag orolig för hur det ska gå med jobbet. Visst har jag brutit ihop när jag sett män som varit på väg till dagis bärandes sin guldklimp på armen. Något mitt pyre inte kommer att få. Inte av biologisk hävd i alla fall.
Men förstår ni?
J A G . . S K A . . B L I . . M A M M A !!
Fantastiskt! :-)
SvaraRadera