UFO

Jag jobbar i en bransch där man jobbar mycket. Det finns många såna branscher, jag vet, men i min bransch är det väldigt typiskt. Många av mina kollegor har tidigare gått in i väggen. När det kommer till att leverera till kund så är fokus på det så mycket att vi jobbar järnet.

Perioder har jag jobbat väldigt mycket. Jag minns hur jag konstaterade att jag inte gjorde annat än jobbade. Reste och jobbade och jobbade och reste. Resorna var jobb. Allt var jobb. Jag vet hur jag konstaterade att jag pratade i dubbel hastighet. Minns att jag i stress gått in på toaletten och gråtit en stund.

Sista tiden har inte varit sån. Inte ens när vi rullade ut senaste projektet. Planeringen var klockren, visst lite skumpigt och brandutryckningar, men inte alls som annars.

Vi har slutat få betalt i pengar för övertid, så jag har en ny policy. Om jag jobbar över en vecka ska jag senast ta ut den tiden veckan efter.

Det är klockrent. Jag har aldrig varit så lugn och harmonisk som nu.

Idag har jag mött två personer som är mitt inne i värsta kaoset. Som jobbar dygnet runt. Som refererar till att jobba mellan 22-01 som den bästa tiden på dygnet. Som skickar mail vid tre på nätterna likaväl som tre på dagen.

Jag hör deras förklaringar. Hör hur de förklarar för sig själva och omgivningen att de tycker att det är kul.

Och lovar mig själv att inte hamna där igen.
Det jag har nu är bra.

Samtidigt känner jag mig som ett UFO för att jag inte är på samma nivå som dem.