Skuldfällan

Jag är hopplös på mitt jobb. Eller vanligtvis är jag rätt duktig på det jag gör. Tror jag i alla fall, men inte de senaste dagarna.

Det har gått så långt att jag dagdrömmer om att få bli hemmafru.
Lite svårt att bli hemmafru när man inte har någon man då.

Ikväll händer något som KAN ändra på den saken då. Ikväll ska jag nämligen på dejt. Det är lite tokigt. Hela hösten höll jag mig från dejtandet för att jag skulle fokusera på barnalstrandet (motsägelsefullt?). Sen fick jag lite nog och bestämde mig för att jag visst kunde köra i båda spåren samtidigt. Nu ska jag gå på en första dejt trots att jag är gravid. Det är inte utan att jag känner mig lite som en bedragare.

Jag har sagt att jag inte dricker och gett en flummig diagnos på det som fick honom att tycka att jag skulle söka en annan läkare. Sen är det Glitter. Är det illojalt mot honom? Å andra sidan vet han att jag vill leva i en relation och det vill inte han.

Så jag är fast i en skuldfälla. Skuldkänslor för att jag inte gör mitt jobb med energi och glädje. Skuldkänslor för att jag ljuger för min dejt och skuldkänslor inför Glitter som mailar och saknar mig.

Varför känner jag så trots att jag vet att jag inte gör något som är fel? Inte direkt fel i alla fall.