Premiärdoppet

Idag har vi babysimmat för första gången. Jag var lite orolig innan, Mini var trött efter bilturen igår och var pipig nästan hela förmiddagen. Hopplöst.

Efter allmänt kink och pip och tut la jag Mini i vagnen med förhoppningen att han skulle somna där. Icke, men det blev tyst på honom och han verkade nöjd, så jag lämnade honom där medan jag pysslade ihop det vi skulle ha med oss till simningen. Så passerar jag vagnen och ser att det är något som inte är som det var förut. Det är något som är annorlunda.

I vagnen hänger Pingu. Mini har stirrat på Pingu sen han kunde se så långt. Varit helt fascinerad av honom. Men han har liksom inte riktigt nått dit alternativt varit så inpackad i kläder att han inte kunde röra sig tillräckligt för att nå Pingu.

Nu inte bara nådde Mini Pingu. Han hade dragit ner honom. Ja, Mini är en stark halvårsbebis! När jag kikade ner i vagnen var det en MYCKET nöjd bebis som glatt smaskade på sin Pingu.

Till slut så somnade Mini på vägen till simningen. Jag var nöjd, men lite orolig över att han skulle sova över tiden och jag skulle vara tvungen att väcka honom, men inte då. Han vaknade i precis lagom tid och vi gjorde oss iordning. På bänken utanför poolrummet så var han fullt upptagen av de andra bebisarna och deras mammor. Spännande spännande.

Men inte så spännande som att gå ner i poolen och vara i vattnet. Väldigt koncentrerad och först lite skeptisk men sen väldigt lycklig! Mini älskade att bada i det varma vattnet. Han låg på mage med armarna bakåt som ett litet flygplan, ryggen i svank, de små badbyxorna guppandes vid ytan och benen sprallandes bakåt. Emellanåt med ett brett leende på läpparna. Han var så söt att jag höll på att smälla av. Lilla ljuva unge.

Han blev ju inte piggare av att babysimma precis så efteråt verkligen däckade han. Nu har han somnat för kvällen. Klockan sex!

Jag kommer nog också att somna tidigt. Om jag lyckas ta mig från soffan till sängen förstås...