Idag satt Mini och jag på en bänk och åt. Eller rättare sagt när vi satte oss på bänken och började göra iordning mat till Mini så kom en äldre kvinna, som satt på bänken intill, och bara ville titta och prata lite. Hon var mycket trevlig och hade väldigt god hand med Mini. Hon berättade att hon jobbat som förskolelärare och att hon älskade ungar.
Vi satt där i solen och pratade lite och sen packade jag ner Mini och vi gick hem. Då slog det mig. Jag borde såklart frågat om hon ville umgås lite mer med oss och kanske en dag fungera lite som en extramormor. Kan man göra så?
Hon verkade verkligen sakna småbarn och vi behöver ett nätverk runt oss.
Funderar på att gå förbi där lite oftare och se om jag inte springer på henne igen. Det kan ju inte skada att försöka lära känna henne lite.
Senare på kvällen hände en annan lite märkligt men väldigt kul grej. En gammal bekanting/vän från Umeåtiden ringde. Vi pratade förlossningar och barn i över en timma i telefon och när han går på pappaledighet om ett par veckor ska vi hänga lite. Så himla kul!
Idag var en bra dag. Imorgon blir det ännu bättre för då blir det babysim! Som Mini (jag) har längtat.
Kul!
SvaraRaderaDet låter som en bra idé, tycker jag, att fråga den där kvinnan om extramormorandet. Gör´t!
Bra för dig och Mini, och bra för tanten, hoppas du möter henne igen!
SvaraRadera