Igår var vi hemma hos vännen med dottern som är halvåret yngre än Mini. Mini var inte helt förtjust, trots att lilla H är så söt som socker. Han är van vid att umgås med barn som är lite äldre än han är. Inte yngre. Så när lilla H blev intresserad och kastade sig över det Mini höll på med så blev han frustrerad och ställde sig och skrek rakt ut. Åh lilla palt!
Lilla Hs mamma blev helt rörd när Mini sa boll, bil och bulle.
Förtjust var dock lilla H. Oj, hennes ögon glittrade när hon såg Mini. Hade hon kunnat hade hon nog ätit upp honom helst. Men framförallt så inspirerades hon och rätt vad det var så spankulerade hon fram över golvet!
Och då då blev Minis mamma också rörd.
Tänk att dessa två små individer de har jag varit med om från första början. Tanken och drömmen om dem, till steget att åka till kliniken. Minus och missfall. Till plus, graviditeter, genom födsel. De här två som nu formar sina jag.
Det är magi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar