Sitter på jobbet. Fiffilurar med arbetsuppgifterna, men det enda jag tänker på är Mini. Jag gör det jag måste, men inte mer. Känner mig lite som ett jobb-UFO. Ska det vara så här nu? Kommer jag aldrig att vara helt passionerad för jobbet igen? Eller är det så att jag behöver byta jobb?
Hur har ni haft det? Några erfarenheter?
Det går upp och ner, men det tog nog några år innan jag fokuserade helt på jobbet när jag var där. Nu jobbade jag nästan inte alls innan barnen kom så jag har inte så mycket att jämföra med från före. Däremot känner jag nu när jag är på väg mot nytt jobb att jag kommer att kunna fokusera mer än vad jag gjorde när jag bytte jobb förra gången och skolade in två barn på dagis samtidigt. Nu behöver jag varken lämna eller hämta barn, men känner mig fortfarande behövd av dom när jag är hemma.
SvaraRaderaDet var lite tankar från mig, men kanske ingen tröst just nu att det kommer att kännas annorlunda om 10 år. Jag tror att det successivt kommer att ändras. Det är helt enkelt olika faser i livet.
Tack, det får mig ändå att känna mig lite gladare.
SvaraRadera