Vardagslogistiken

Det var ju det här med vardagen. Hur får jag ihop allt? Litet barn och heltidsarbete. Sanningen är att det går väl sådär. Jag har konstant dåligt samvete för något. Fast det tror jag att alla föräldrar har mer eller mindre.  I vilket fall så hade jag lätt panik inför jobbstarten när jag hittade N. N är 22 år och älskar barn. Har passat barn i en familj innan och jobbade nu som väktare. När vi träffades sa det klick direkt. Mini älskade N och N älskade Mini. Perfekt.

Tanken var att N skulle hämta Mini på förskolan en dag i veckan och då skulle jag kunna jobba längre, eller hitta på något bara för mig. Det blev inte riktigt så. N har hämtat Mini de dagar jag har varit i Köpenhamn hos kund. Det blev lite hackigt där i december med all VAB. Och att hitta på något bara för mig? Det kändes stressigt att göra något när man får betala 100 kr extra i timman man gör det. Dessutom längtade jag oftast ihjäl mig efter Mini och det värsta var ju när jag inte hann träffa honom alls på kvällen.

Så. I fredags passade N Mini. Det gick ju bra som vanligt. Men när vi skulle säga hejdå så berättar N att hon kommit in på lärarutbildningen. I Göteborg! Men inte nog med det. Hon flyttar idag.

Det innebär att jag plötsligt är utan barnvakt. Huvaligen!

En 16-årig tjej kom fram till mig i parken och gav mig sitt nummer för hon ville så gärna passa barn och hon tyckte att Mini var så söt. Men jag känner att 16 år är lite ungt. Är jag sjåpig då?

Nåväl. I lätt panik mailade jag till PRO igår med en förfrågan om det finns någon i föreningen som vill vara extra mor- eller farmor till Mini. Jag vill ha någon som är mer stabil i vår tillvaro. Någon som är med Mini för att hon eller han älskar barn och bara vill umgås. Någon som vill bygga en relation på riktigt med honom och såklart med mig.

Funderar på att sätta in annons i typ Hemmets Veckotidning om jag inte får napp genom PRO. Har ni andra idéer om var man kan hitta stabila och bra pensionärer i sin omgivning? Lapp på ICA?