Fet

Idag fick jag några förflugna ord och nu känner jag mig FET.

Det hjälper inte att jag fann mig och sa ifrån.
Det hjälper inte att jag fick förlåt.

Så jag funderade på varför jag ska känna dåligt samvete över att jag har en fettvalk ovanför bulan på magen. Hur kommer det sig?

Varför är det fint att svälta sig och vara smal och att det inte syns att man är gravid förrän sent. Att vara gravid så att det bara syns rakt framifrån och från sidan?

När jag var i Afrika så levde jag inte efter såna ideal. Det blev bisarrt att tänka på figuren när människor tiggde vatten utanför jobbet. Det blev bisarrt att ge sig ut och jogga när lokalbefolkningen halvsprang i flip-flops och undrade vart man var på väg och om de kunde få följa med.

Jag var skönt befriad från önskan om att vara smalare, mer vältränad, snyggare. Jag dög som jag var och var älskad som jag var.

Så kom jag hem till Sverige och det tog inte lång stund förrän jag upplevde alla krav igen. Vad är det för samhälle vi lever i egentligen? Vilka ideal har vi och HUR kan vi låta dem styra vår tillvaro så mycket?

DN har haft en artikelserie om det här ämnet som är vädligt intressant. Läs här

Nu ska jag slyta lyssna på den där inre rösten som säger till mig att jag borde så j-vla mycket.

Jag borde bara NJUTA av att jag är gravid, äta det jag vill och vara ute i solen nu när våren kommer på riktigt.

Godnatt kära bloggläsare.